Denna gång kom jag att få bevittna något unikt. Intet ont anande anlände jag till KB och intog min plats. En hyfsad lokal för så många band. Jag väntade ett tag på att första bandet skulle inta scenen. Ett förstaband som knappt lämnade något intryck, i alla fall inte för publiken som stod orörliga som tennsoldater. Inte min kopp av té, men de gjorde bra ifrån sig ändå. Dock hör det till, om man är supportband, att det inte existerar särskilt mycket uppskattning. Ett fåtal dedikerade människor stod och gungade framför scenen, med ett tomt golv bakom sig. Detta band var alltså Wolves like Us.
Men gruppen bjöd dock på en del humoristiska inslag, trummisen sparkade ned sitt trumset vid slutet. De hyllade även de övriga banden. En snygg gest av gitarristen var att han hade en Toxic Holocaust t-shirt. Människorna som var där var världsmästare på att stå ivägen, så jag var tvungen att resa mig upp. Introducerades till bandet The Secret och deras musik. De hade en stonerrock-liknande inledning som var mycket storslagen. Rött ljus, en rökmaskin och en perfekt övergång från lugna riff till tyngre hardcore.
Tyvärr var publiken fortfarande lika oangagerad. Folk kom och gick, några få stod och diggade till musiken. Det kändes precis som The Big Four på Ullevi, när majoriteten som var där stod stilla under alla band tills Metallica kom på scen. Trist att det ska vara så. The Secret la grunden till en bättre kväll. Återigen kommer frågan: var är publiken?
Nu kom Toxic Holocaust in på scenen. Efter fjärde låten, “War is Hell”, kom följande citat: “You guys better settle down out there, or we might get in trouble”. Som en ironisk kommentar på publikens bristande intresse. Ett Sean Connery skämt senare, så kom en hyllning till: “those lame f-ckers sitting by the tables” och en “Wild Dogs” som inte var av denna värld. Ett avslut när bandmedlemmar från de tidigare banden kom in och låter basisten sitta på deras axlar. Jag återgår jag till att hoppas att publiken åtminstone kan röra sig lite mer.
Mer folk strömmar in för huvudnumret, nämligen: Kvelertak. Banderollen hissas upp i bakgrunden och fler ställer sig på golvet. Nu är det dags. För att vara min första konsert inom dessa genrer så funderar jag på om Kvelertak kommer att klå Toxic Holocaust. Det märktes direkt efter första låten, nu förstår jag var publiken är. De satt i skuggorna och väntade på Kvelertak.
När “Blodtørst” kommer igång så blir publiken nästan som galna om man jämför hur de agerat tidigare. Avslutningsvis blev bandet inropade till fler extranummer. “Kvelertak, kvelertak, kvelertak!” ekar i lokalen. Allt som allt så var det helgrymma band. Jag stämmer in i hyllningskören. Vi och jag vill ha mer: KVELERTAK!
Repartiseraren 