Någonting som gör Grand Mal x till en hörnsten i alternativ elektronisk musik är hans ständigt utvecklande, rörliga ljudmiljö som är något av hans signum. Från poppigare låtar till mörkare, så rör han sig från ett tema till ett helt annat i en mängd olika släpp. Att få nöjet att släppa några låtar på ett samlingssläpp är få förunnat, men ant-zen verkar ha lagt beslag på denna starkt lysande stjärna i en dunkel elektronisk himmel.
Med “Darkness” är mycket sig likt men än mer är föränderligt, det som är positivt är de svenska titlarna, trots att merparten av musiken är på engelska ser man nästan fram emot ett par ord på svenska – även om det inte blir till.
Ut ur mörkret kryper en väldigt osannolik kombination av mörkare popnostalgi ihopblandat i en koncentrerad låt vid namn “Nights“, en bra öppningslåt som inte lämnar något att önska. Från rörligheten i synthslingorna till de dängande trumslingorna som snärjer dig direkt, du kastas in i tematiken som ombesörjs i detta album – man förstår nästan vad det handlar om direkt.
“Flamma” är som en låt någon ur kollektivet Ascetic House hade kunnat släppt, det är en väldigt låg och suggestiv miljö där allt det experimentella släpps ut för att förlusta sig på det andra, i början påminner det om ett intro till någon sludge rock-låt eller en psykedelisk dänga som kunde befunnit sig inom ramarna för dessa genrer. Man dras med under ytan och sopas till, gång på gång. Låten känns mer underskön, mer äkta på något sätt än den föregående.
“Stjärndamm“, den tredje låten på detta album påminner om något som likväl kunde ha varit musik till en spännande nivå på något spel från ett annat årtioende. Spänningen förhöjs av den konstanta rytmiska klang som trummorna lämnar efter sig, det är en okompromisslös slakt av de mest känsliga ljudhinnor. Ibland känns det som att han tar ut svängarna lite väl, men det är de mäktiga synthslingorna i kombination med ambitionen att skapa en fläckfri atmosfär som förhöjer musiken.
“Ur Källan Och Ritualer Därav” är den låt som är minst spännande hittills, även om de subtila tonerna fångar en så finns det en hel del grejer som minst sagt känns malplacerade. Som en kosmisk maelström, som en knepig människas inre tankar och vibrationer, en skrämmande insyn till det som väntar utanför. Även om det kan kännas exotiskt i vissa fall, så är det mer som en mellanakt som inte hör hemma på albumet.
“The Reaper” är elektroniskt funkig, med enstaka passager som påminner om de vrickade skallar i Vanligt Folk när deras sång kommer in och rubbar hela ljudlandskapet, i frontalkrock med dina sinnen. Basslingorna i denna låt är det som är bäst, de gör att allting skälver och att ingenting står still, de är mystiska och letar sig ut genom de vidöppna springorna i denna genomruttna kåk – den metafysiska varelsens sista gömställer öppnas upp, ut kommer ljudvågor du aldrig trodde du skulle få höra – sinnesrubbat.
“Essence” är en spännande låt som känns som en kombination av L’Avenirs mer poppiga alster och mystiken bakom Person:A och hans musik, en kombination av det bästa två andra artister har att erbjuda, men givetvis något helt eget och skilt – även om passager av denna låt melodiskt kan tänkas blandas in där med. Sången är vacker och orden levereras med mening – något som kan saknas i vissa delar av andra låtar på albumet. En av favoritlåtarna på detta album.
“Black Book” är vad “Ur Källan Och Ritualer Därav” samt “Flamma” borde blivit om de kombinerats, om vissa onödiga ljudkällor hade skalats av helt och hållet. Mörker, åter mörker som får representera titeln på albumet och som representerar det väldigt väl. Det som är höljt i dunkel, det som letar sig fram i de mörkaste av vrår och som vid ett perfekt tillfälle lockas fram, människans inre och okontrollerbara natur.
Men även bland lager av misantropi kan man hitta en strimma av ljus, någonstans därinne finns det en strimma av hopp, även om det känns avlägset. Hoppfullheten letar sig in i rytmen och håller fast den mot de mer långsamma delar i låten.
“A Star For Everyone” har jag nöjet att ha haft på ett helt orelaterat släpp, det är en av de bästa låtarna jag hört med Grand Mal x, det är ingenting nytt utan något äldre men det är helheten med låten som gör att den är så spännande. Hela tiden finns det något att fästa öronen på och något att hänga med i, låten är inte lika lång och som många andra på albumet och behöver inte vara det heller. Grand Mal x i komprimerat men välkomponerat format.
Albumet i sig är en representation av mycket bra som han gett ifrån sig, men även en hel del mindre bra låtar och en hel del som bara är okej. Så länge mer än en låt är bra på ett album så kan man konstatera att det duger – helheten avslöjar att potentialen att nå högre är något han har siktet inställt på. Köp och lyssna här nedanför, via ant-zen.
Repartiseraren 