Recension: Svart Städhjälp – Gatuvapen

Rå malmöitisk punk som käkar hardcore till frukost. Första låten “Svart städhjälp” klockar in på cirka 0:46 men levererar maximal njutning. Allt från själva introt till den adrenalinstinna riffbomben, som släpps lös med en stor dos av trummor som trampar på ditt huvud. Man hinner knappt tänka innan man överfallits av deras hantlangare, men man tar skydd bakom ljudlandskapet och kastar sig rakt in för att dansa med till skiten. Här finns precis allt det som man kunnat önska sig, rå punk i kombination med hardcore, med en skrikande malmöit på mikrofonen. När trummorna stannar tvärt och han yttrar “Svart städhjälp” vill man nästan stå där själv och skrika in i mikrofonen för att hjälpa det på traven, så att alla andra runtomkring kan se vad det handlar om. När det kommer till själva helheten i låten så är allting på sin plats, det känns rått och opolerat samt väldigt aggressivt. I ditt ansikte står nu Svart Städhjälp, för de vill komma in och hjälpa dig med lägenheten, fast de har något helt annat i tankarna.

En mer antemisk låt knackar på dörren, för det är nämligen låten “Rädd för allt” som börjar med ett “du är rädd för allt” som skriks rakt i ditt ansikte. Introt är precis som det ska vara, ingenting är tillrättalagt och saker ligger huller om buller överallt runtomkring. Men det finns ändå något organiserat bakom det, man märker att det lagts ned någorlunda mycket tid på detta. Allt från hur ljudlandskapet förändras till fördel för både låten och sångarens nästan maniska skrik. Som med sina lyriker levererar vardagliga sanningar som är acceptabla, men som måste tolkas utifrån sin egen situation. En känga är det däremot, rakt i magen, för att få en att hoppa upp och göra någonting åt situationen. Vardagssanningar finns det en hel del av, men jag påminns om Institution och deras “simpla” men tankeväckande lyriker. Även om det kanske inte är på samma nivå och Svart Städhjälp känns mer lättsamma i jämförelse, så finns där ändå någonting liknande att hämta här.

Nästa låt vid namn “Gatuvapen” är en ännu råare punkdänga som slänger in sig själv i mitt ansikte och utan pardon. Är det någon låt som påminner eller är Malmö, så kan det nog vara denna. Alla absurditeter snärjs ner med ett trumspel utan sitt like, den skrålande sångaren och riffen som skjuts i min riktning flyger förbi likt kulor. En av de lyriker i denna låt som påminner mest om det jag sagt ovan, är följande stycke: “men jag är jävligt svår att styra“. Det känns bra att det finns något renodlat punkband som inte svajar ut för mycket inom hardcoresvängen, utan ändå håller det äkta på flera nivåer. Som något direkt från en av Hårda Tiders låtar med andra ord, fast med ännu mer punk och lite mindre hardcore när allt kommer till kritan. Hur ska man beskriva när ett X2000 skenar ur och Svart Städhjälp spelar sina låtar på taket? Ungefär som det här.

Insticket och låten “Kul för dig” levererar en sensmoral på bara några rader, nämligen: “du samlar pengar, så att du kan köpa massa SKIT“. Ackompanjerat av en ryckig men svängig punkseans, blandad med den hårdare skolans hardcore, endast för att undanröja några som helst tvivel. Om något så har ljudlandskapet överraskat mig ytterligare, det låter inte lika primitivt som det lät på tidigare släpp, utan det låter som en blandning utav det och någon extra krydda som jag inte riktigt kan sätta näven på. Hur som helst är det ett mycket talande instick och det ger en ännu mer hopp för de andra låtarna, för det känns som att detta är en slags pepplåt rent musikaliskt som lägger grunden för de övriga låtarna man kommer att få höra.

Om det är någon låt som bara måste vara antemisk, så är det låten “Malmö HC” som med blotta namnet kommer att tolkas på det viset. Den här låten visar verkligen potentialen mellan blandningen av långsammare punk rock och snabbare hardcore med punk rock instuckit någonstans i mitten. När trummorna slår hårdare och hårdare så sitter man med och diggar, detta är verkligen någonting som borde liras live tillsammans med andra band som har liknande antemiska låtar när allt kommer till kritan. Som sångaren skriker så är det en: “blandning mellan salt och beskt“. Riffen sticker sig fast i en och låter en digga till denna monstruösa varelse som bara kan komma fram genom att gå igenom folk och det gör det sannerligen. Man förvandlas till en adrenalinstinn människa som bara vill dra på sina kläder och dra till närmaste HC-spelning i Malmö, trots att man aldrig gått på någon. Är det någon låt som fått mig att vilja göra detta, så är det just denna låten. Den ligger närmre hjärtat än många andra och på samma nivå som Hårda Tider, som dras fram i ljuset rätt ofta i denna recension, men som just en mätstock och ett igenkännande från min egen sida.

Deras egna ådra av punk och hardcore flyter på, så nu är vi framme vid låten “Instängd i ett hörn” som bär facklan vidare. Efter att ha lyssnat på så många låtar, så börjar man ställa frågor. Man undrar om detta inte är en av de bättre Malmöitiska banden just nu? Eller om de någonsin kommer att få slåss om den platsen? Med lite eftertanke och mycket tänkande, så vågar man påstå att så är fallet. Med deras lagom originella ljudbild och deras snabba riff som lägger sig på vartannat i kombination med de hutlöst snabba trummorna, så är de här för att stanna. Dessutom så levererar de lyriker som möjligtvis inte är särskilt avancerade, men som kommer med en stor näve sensmoral som är intressant att anamma medan man lyssnar på dom. Ännu mer intressant blir det med den malmöitiska dialekten, som gör det mycket råare på något sätt och man känner igen sig som malmöit själv i mycket av det som hörs och sägs. Möjligen inte på samma sätt, men fortfarande med en nerv av igenkännande.

På slutet så har de en cover av Negative Approach-låten “Nothing“, som efter närmare lyssning är rätt så träffsäker. De ligger i princip i linje med sångaren och musiken, bara det att de skruvar till det på sitt egna vis och med sina egna instrument. Förhoppningsvis så kommer detta band att skina ännu mer i framtiden och släppa mer bra musik, men hittills så har vi fått nöja oss med det som kommit och det har varit en hel del. Så fortsätt med det ni håller på med och gör er grej så hoppas vi att det håller i längden. Nu har näven gått runt i luften tillräckligt länge och nu måste det varvas ner, så nu släcker jag ner det här för tillfället och börjar koncentrera mig på annat. Men det var en mycket förnöjsam upplevelse och den visar bara på att Malmö HC/Punk lever. Trots att jag knappt har någon koll, så inspirerade detta mig till att undersöka ämnet närmare, tack Svart Städhjälp!